Drömmens avslutning
Det här är ett inlägg om hur boken avslutas.
Henning bytte jobb från sjåare till arbetare på sillfabriken. Hennings arbetsgivare Fredrik på sillfabriken hade själv inga barn. Men han och hans fru Annika, som hade bott i samma rum som Henning tidigare, ville gärna ha barn. Så de bad Henning att få ta hand om August över sommaren, Henning och Lotten tog tacksamt emot erbjudandet. Efter sommaren fortsatte August att hälsa på sina sommarföräldrar, han om dit varje onsdag och åt middag där.
Sillfabriken blev så småningom tvungen att läggas ned och då blev Henning arbetslös. Henning tog återigen ett jobb i hamnen. Jobbet i hamnen var tungt och Henning hade fått lungtuberkulos. Han hade inte råd att vara sjuk så han ignorerade hostan och illamåendet. Till sist orkar han inte jobba längre utan blir tvungen att vara hemma. “Ett ljus. Ingenting mer. Han kunde inte försörja de sina, inte hålla nöden på avstånd. Han bara låg, låg dem till last.” En tid senare dog Henning.
Annika och Fredrik bad att få ta hand om August som sin egen son mot en liten penningsumma. Lotten som hade mycket ont om pengar sedan Henning hade gått bort ansåg att det var bäst att låta August flytta till Annika och Fredrik. August skulle få bra utbildning och fina kläder hos sina nya föräldrar. Lotten skulle fortsättningsvis få träffa sin son en gång i veckan.
Avslutningen är bokens absoluta toppunkt, då Henning dör. Boken avslutas så som den påbörjats, det första och sista kaptitlet heter likadant. Mina drömmars stad. Kanske handlar det om att allting har ett början och ett slut? Det är inte bara kapitlets titel som är likadant utan även innebörden, det beskriver staden på ett jämnt sätt. Ännu ett släktskap är meningen ” Pojken drömde. Staden väntade.” Jag personligen tycker att detta är en snygg cirkelkomposition, vilket drar oss tillbaka till det första kapitlet i boken, då Henning just anlänt till Stockholm.
Boken slutar med att en ny generation tar vid berättandet.
“Pojken drömde. Staden väntade.”
